Tussan är hemma

Fick hämta hem henne igårkväll. Hon har ingen feber längre, trots 1½ dygn utan febernedsättande och hon haltar knappt.
Lilla pärlan!

Tussan är fortfarande kvar

När de ringde igår eftermiddag så hade de endast tempat henne på morgonen och då hade hon legat på 39,4 och inte velat äta under dagen. De skulle ta ett nytt ultrajud och verkligen extrakolla livmodern då de fortfarande misstänkte att det skulle vara något där. Jag tror att de skulle dubbelkolla hela magen också, för det sa den första veterinären att de skulle göra dagen efter för att se så att där inte var några tumörer.
Men ultraljudet visade inte något och hennes temp låg på 40,1. Så nu har de börjat behandla henne mot anaplasma också.
Blir hon bättre idag så kanske vi får hämta hem henne.

Mitt plutt-hjärta, det känns fel att hon inte är här.

Tussan är inlagd

Fick åka in med henne akut igårkväll, eller ja natt, vi var framme hos veterinären vid tolv.
Hon började halta på morgonen. På kvällen kändes benet bättre men hon var ganska dämpad. Tog tempen på henne och då låg den på 40,4, sen sjönk den ner till 39,6, steg igen till 39,9 när vi åkte och när vi kom till veterinären låg den på 40,1.
De misstänkte en livmoderinflammation då hon är i löp nu och att benet inte skulle göra att hon hade så hög temp. Dock var det enda som de fick fram på alla undersökningar att hon har en inflammerad disk långt bak i ryggen, vilket påverkar benet och tydligen kan ge så hög feber. Om det beror på den vet de ju inte men efterssom att det är det enda de hittar så får de ju behandla endast det och hoppas på att hon svarar på det.

Åh vad jag vill att hon ska ha blivit bättre och får komma hem ikväll!

Fotodags!

Vi tricktränar nu för tiden

Jag vet inte, jag har lite tappat suget för träning överhuvudtaget och allra främst för lydnadsträningen. Så då kör vi på trickträning. Det är roligt och kravlöst, jag tror det har lite med det att göra.
Visst, lydnadsträningen kan också vara rolig. Men det känns som att vi bara kör fast hela tiden, eller jag kör fast. Det beror ju inte på Dooley´s att det blir fel.
Vid trickträningen så kan vi göra precis det som vi tycker är roligt utan att det måste se ut på ett visst sätt. Det kan vi forma efterhand som vi vill och slipper fila på detaljer som måste se ut på ett visst sätt om vi inte vill eller känner för det.

De vi har sysslat med de senaste dagarna är i alla fall att ställa sig i en skål, att backa upp på soffa/stol och att lyfta höger bakben.
Det sistnämnda flyttade jag ut och filmade igår. Det visade sig att hon tydligen lyfter både bak och framben, ehe. Det är väldigt nyttigt att filma!
Men som sagt, det gör ju inget. Jag kan nu välja att det är det som jag vill ha och fortsätta så, eller bara belöna lägre lyft så att frambenet inte kommer med. Jag kan göra vad jag vill.

Däremot med Smira tränade jag fotposition, jisses den hunden blir helt galen om hon får katt-burkmat, haha.
Även där var filmningen otroligt bra! Jag tyckte under tiden att jag fick till en hel del fina positioner, på filmen visade det sig att i princip alla var för långt fram.
Hon fick även rulla lite :).

Och gammeltanten fick sitta vackert.

Dooley´s på jobbet

Idag har Dooley´s fått följa med till jobbet. Jag har känt att hon inte riktigt har fått den tid som hon har velat den senaste tiden. Och jag har inte fått den tid med henne som jag velat. Och hon är ju glad bara hon får vara där jag är :).

Jag tänkte jag skulle passa på att träna lite i en annan miljö också. Dock så blev det inte så mycket av det. Vi tog lite mindre seriös träning först och tänkte köra i alla fall lite mer sen.
Men golven där är så himla hala och hon lyckades dessutom vurpa en gång så jag kände att njäe.
Dock klickade jag lite nostarget med en post-it-lapp :).

Efter jobbet åkte jag med syster och Dixi till djursjukhuset, dock är där troligtvis ingen större skada skedd med henne som tur är.

Älsklings-hjärtat sju år

För två veckor sedan, närmare bestämt den 4e juli så fyllde Dooley´s sju år. Sju år! Det är galet. Snart har jag haft henne i sju år, jag kan inte riktigt förstå det. Samtidigt som det känns som att jag alltid har haft henne så känns det som att det inte är alls länge, sju år låter så himla mycket.

Sju år av kärlek. Hon är den absolut finaste jag vet, den bästa jag har. Jag kunde aldrig ana vad det skulle bli av att jag var 13 år och ville ha en hund. Att hon har kunnat ge mig så mycket. Att jag kan älska henne så mycket.

Dagen efter hon kom hem, liten, liten plutt.

Gårdagens träning

Igår tränade vi på ingångar till fotpositionen och lägganden (utan steg!) under bakåtgång. Ett genombra träningspass som avslutades med spring-spring-spring-lek med en liten stock :).

Fotpositionen ville jag ta upp då hon den senaste tiden har tyckt att hon inte alls vet vad jag pysslar med när jag ber henne om det. Igår låg poletten där även om intresset var lite lågt i början, men med extra beröm och uppmuntran så gick det bättre och bättre.
Körde bara att jag tog in henne från kort avstånd framifrån, gick ifrån, ställde mig mitt emot på kort avstånd och bad henne komma in.

Läggandena gick också väldigt bra! Jag gick sakta, sakta och la alltså nivån väldigt lågt för att inte få några steg. Jag tror det är det som har gjort att jag inte har fått bakåtgången att fungera innan, för jag har gått för fort fram. Jag har bara fokuserat på att hon ska slänga sig ner i marken fort och att jag har fortsatt gå i samma tempo och inte att hon ska göra det utan steg, vilket ju också automatisk har resulterat i att vi har fått en massa steg och jag har gett upp den metoden, men nu ska vi nog få det att fungera bra!
Det är alltså så jag har gjort de senaste gångerna också fast inte i bakåtgång.

Dock var inte hennes motivation uppe på topp igår och det känns som att den har legat lite lägre ganska mycket på senaste tiden, jag vet inte riktigt vad det beror på.