Rädslan över att förlora min hund – i ny form

Har jag en undergömd, kanske undermedveten rädsla för att förlora min hund? Ja, det är ju klart att jag har! Jag har en ganska medveten rädsla över att förlora min hund. Hon är ju den finaste jag har. Men mitt undermedvetna har nog valt att lägga en liten intressant tvist på det hela. Att förlora henne i ett främmande land.

För ett par veckor sedan drömde jag att jag åkte på ett tåg. Inte i tåget utan på en liten avsatts längst fram på tåget. Tillsammans med en vän. Vi visste inte vart tåget var på väg och vi visste inte hur vi skulle komma av. När tåget åkte över ett torg så såg vi vår chans och kastade oss ut i sidan rakt ner i ett jättestort snöberg. Efter en stund så visade det sig att vi var i Australien. Ja, ett snöberg, jag vet.
Där gick jag, och vännen som numera var Jonna och satte oss på en uteservering och drack öl med hennes pappa. Nu var det tydligen han som hade kört tåget. Dooley´s var också med. Jag kommer inte ihåg om hon var med på tåget eller inte, men nu var hon i alla fall med. Och snabbt så byttes min otroliga glädje över att vi var i Australien ut mot en otrolig orolighet över att jag hade tagit dit henne utan tillstånd. Utan papper, utan vaccineringar. Ingenting. Och jag visste inte hur jag skulle få hem henne.
Sen vaknade jag.

Inatt drömde jag att jag åkte till Danmark. Jag ville komma bort och testa ett nytt, eget liv. Så jag tog Dooley´s och lite packning och checkade in på ett litet vandrarhem i Danmark. Denna gången hade jag dock fixat grejer! Jag hade papper och jag hade vaccineringar. Trodde jag. Tills jag ännu en gång panikartat insåg att jag hade glömt bort att rabiesvaccinera henne.
Jag visste återigen inte vad jag skulle göra. Jag vågade inte röra mig någonstans med henne för jag var rädd att hon skulle bli sjuk. Människor sa till mig att det kunde gå så snabbt. Att hon kunde bli ”akut galen” och jag såg framför mig hur hon anföll mig och jag också fick rabies. De sa till mig att hon kunde bli tvungen att sitta i karantän i Danmark i fem år. Fem år.
Sen var jag plötsligt i Svedala och köpte sjukt mycket morötter.

Skånevideo

En video till från Skåne!
Dooley´s är väl kanske inte den mest sansade på den här videon ;D.

Att förstöra kommandon

Det är nog sjukt lätt att göra om det vill sig fel. För det är så många ord som man använder i vardagen utan att tänka på det.

När jag lärde Dooley´s att backa så tyckte jag att jag var duktig och välgenomtänkt när jag valde kommandot ”Bakåt” istället för ”Backa” eftersom att ”Backa” används av så många andra i situationer där de verkar förvänta sig att backa på kommando är något som hunden kan per automatik. Eller att det liksom bara sägs just för att man vill att hunden eller någon annan ska backa. Man säger ju vad man vill, det är ju inget konstigt med det.

Men när jag åkte buss häromdagen så upptäckte jag att jag använder mig av ordet ”Bakåt” när jag vill att Dooley´s ska gå längre bak i bussen. Vi har åkt buss i flera år och jag har garanterat använt mig av det nästan varje gång, utan att någonsin reflektera över det! Aldrig.

Nu tror jag inte att det sätter så mycket galler i huvudet på henne ändå. Jag tror att de skilda situationerna gör att hon ändå kopplar ihop när ”Bakåt” gäller backa och när hennes matte bara är lite extra trög i huvudet.
Men ändå. Lite förvirrande kan det nog bli. Och tänk hur många sådana här situationer man egentligen antagligen ger sin hund utan att själv märka det.

Skåne

Just nu hänger vi lite i Skåne!

Dooley´s skötte sig helt exemplariskt på tågen ner! Jag blev så stolt och varm i hjärtat. Hon har tidigare verkat tycka att det är lite jobbigt att åka tåg och då har vi mest åkt en-timmes turer. Men nu märktes det ingenting alls. Hon betedde sig som om hon gjorde det varje dag. Och det var mycket folk på första tåget! I början fick vi stå vid dörrarna och när vi satt ner så var det fullt med folk och lite andra hundar. Hon satt mellan mina ben och väskan och jag tror att det är väldigt bra för henne. Det är likadant när vi åker buss, hon vill sitta nära och ”trångt”, hon känner väl kanske sig tryggare då?
Hon var dessutom lugnare än vad hon brukar vara redan på bussen till tåget, hon låg ner större delen av resan.

Och så en video från en promenad! :D