Dagens spårträning gick, eh, sådär. Med glädjen över att det var svalt ute och möjligheten till att lägga ett spår på dagen utan att svettas ihjäl gick jag ut och la det. Kom på på vägen att jag kanske skulle ha tänkt över det lite mer och i alla fall tagit med mig en snitsel till starten.

När vi väl skulle gå det sen så var det ju givetvis sol och varmt och det tog en liten, liten stunds funderande innan jag hittade just starten. Men där gick de första meterna bra, sen vet jag i tusan vad som hände. Dooley´s snurrade, jag snurrade, hon gick nästan hela mittenbiten av spåret och vimsade med hög nos. Men till slutet kom vi med låg nos. Och ja, det viktigaste är ju att man hittar spårslutet, eller hur? Hur man sen tar sig dit är ju inte direkt fullt lika viktigt! ;)

Hon har en tendens att efter de första 10-25 meterna tappa bort sig. Ibland vimsar hon runt lite till men slutet tar hon också nästan alltid bra. Jag vet inte om det är något som jag behöver bry mig så mycket om eller om det löser sig med mer rutin?