Idag måste jag verkligen ta tag i att träna liggmarkeringar med Dooley´s, de behövs ju både i spåret och preparatsöket. Jag kör med den här metoden förresten: http://www.canis.se/bibliotek/artikler.php?id=44
Går super!
Har systers ena hund Pop här också, hon har varit här sen i måndags. En sån himla enkel hund och hur mysig som helst! Smira förstår dock inte alls poängen med att jag har släpat hit denna, enligt henne, svarta best till vårt hem ;).
Publicerat av Maria den 9 juli, 2011
https://doolon.wordpress.com/2011/07/09/liggmarkeringar/
Dagens spårträning gick, eh, sådär. Med glädjen över att det var svalt ute och möjligheten till att lägga ett spår på dagen utan att svettas ihjäl gick jag ut och la det. Kom på på vägen att jag kanske skulle ha tänkt över det lite mer och i alla fall tagit med mig en snitsel till starten.
När vi väl skulle gå det sen så var det ju givetvis sol och varmt och det tog en liten, liten stunds funderande innan jag hittade just starten. Men där gick de första meterna bra, sen vet jag i tusan vad som hände. Dooley´s snurrade, jag snurrade, hon gick nästan hela mittenbiten av spåret och vimsade med hög nos. Men till slutet kom vi med låg nos. Och ja, det viktigaste är ju att man hittar spårslutet, eller hur? Hur man sen tar sig dit är ju inte direkt fullt lika viktigt! ;)
Hon har en tendens att efter de första 10-25 meterna tappa bort sig. Ibland vimsar hon runt lite till men slutet tar hon också nästan alltid bra. Jag vet inte om det är något som jag behöver bry mig så mycket om eller om det löser sig med mer rutin?
Publicerat av Maria den 8 juli, 2011
https://doolon.wordpress.com/2011/07/08/sparaventyren-fortsatter/
Efter en såhär åtta år så har jag lärt mig att jag är väldigt periodisk med vad jag tycker är kul när det kommer till hundträning. Den senaste tiden, en väldigt lång tid för övrigt, så har det varit tricks. Att träna tricks har liksom varit hela meningen med all hundträning i världen, att inte alla har tränat tricks, det är ju det roligaste som finns! Har jag känt. Nu har det ändrats. Nu är det allt som innebär nos. Så som sig bör spårar vi en hel del mer nu.
Igår fick självaste födelsedagsdamen ett spår, såklart. Jag skulle säga att det gick väldigt bra förutom en liten, liten detalj som jag måste ta och lära mig: DOOLEY´S HAR RÄTT! JAG HAR FEL!
Bara några meter in i spåret så kom vi till en punkt där Dooley´s började springa runt lite. Jag stannade för att låta henne hitta sig rätt igen. Hon skulle ständigt upp till vänster, jag försökte gång på gång låta henne testa igen, ständigt vänster. Ständigt tittade hon på mig med en blick som sa: Vad gööör duu? Vi ska hit! Spåret går här! Är du dum?! Vi ska hiiit!
Jag funderade samtidigt på vart tusan jag hade gått egentligen, att jag snitslade hjälpte ju uppenbarligen inte, särskilt inte med tanke på att jag inte ens såg snitslarna. Jag tyckte att den vägen som jag antog skulle vara rätt (alltså rakt fram) ändå inte kändes riktigt rätt. Jag kände mig lagom borttappad och valde att låta Dooley´s försöka plocka upp spåret mer till vänster och vips! Där var det. Såklart.
Idag ska jag lägga ett lite kortare, helt rakt spår i högt gräs på ett ställe där det borde vara omöjligt för mig att vimsa bort både mig och spåret. Förhoppningsvis.
Bild från igår. Har märkt att hennes sele har börjat sätta sig lite kasst, får nog bli att inhandla en ny.
Publicerat av Maria den 5 juli, 2011
https://doolon.wordpress.com/2011/07/05/totalforvirrad/
Nu kör vi té-sök jag och Dooley´s! Jag har ju inte direkt någon nytta av en narkotikahund men té är ju alltid gott! Även om Dooley´s visade sig vara lite mer av typen ”Grönt är alltid gott!”. Hon kunde inte riktigt hålla sig från att passa på att stoppa i sig lite gräs och gröna blad när vi sökte utomhus, sen kom katten och störde också i samband med att jag höjde svårigheten och då var det mest gräs och katt som gällde. Men hon jobbar på så bra min donna!
Förresten så spårade vi häromdagen också. Dooley´s råkar ju ha fått tilldelat sig inte världens smartaste matte som drog ut och la spår i korta shorts, gick in, tänkte att det kanske är bra om jag byter byxor, tänkte att ”Äsch” och gick ut och blev ännu mer riven på benen. I alla fall. Jag hade med mig min brorson ut på träningsäventyret och han fick välja mellan att antingen gå bakom oss i spåret eller gå och ställa sig en bit bort. Han valde det sista alternativet. Så när vi väl började spåra tog Dooley´s starten bra, men sen blev hon lite fundersam över om det kanske inte vore bättre att hålla koll på grabben och gå/spåra dit han gick. Då kände jag att shit, det var ju korkat av mig, nu är det kört, men tänka sig! Hon snappade upp rätt spår igen och gick igenom hela bra. Lite kludd emellanåt men det löstes och de sista meterna var jättefina!
Publicerat av Maria den 30 juni, 2011
https://doolon.wordpress.com/2011/06/30/te-sok-och-spar/
Det är väl lika bra att jag tar och medger det nu, jag har blivit lite spårfrälst!
La ett spår till Dooley´s igår i lite mer ordentlig skogsterräng och över en kulle. Hon är fantastisk! Dock skulle jag behöva snitsla varje meter jag går för jag är inte fullt riktigt lika fantastisk.
Redan efter de första meterna så hade jag tappat kollen på vart jag egentligen hade gått. Och när Dooley´s gick på vissa håll så tänkte jag att ”Men, alltså, det där kan inte stämma, dit kan jag ju inte ha gått!” Men jorå, jag fick se mig besegrad när korvhögarna motbevisade mig.
För trots att jag i början kände att det här kommer inte att gå! Jag har inte koll på var jag själv har gått och jag har ingen koll på om Dooley´s går rätt eller inte, så hittade hon nog varenda liten korvbit och elefanten i slutet!
Elefanten fick sina öron avslitna. Hårt liv. Först bli lämnad själv i skogen i två timmar och sen när man blir upplockad igen så är det för att en lycklig hund ska slita av öronen och gnaga på benen!
Undrar vilken leksak som ska få bli nästa offer?
Tänkte först att jag skulle lägga ut ett spår idag också, men nä.
Vi blandade in lite linförighet och sånt när vi tog en lekstund på en promenad tidigare. Jag älskar när Dooley´s har den attityden som hon hade idag. Och när jag har den attityden. Jag tror jag har skrivit om det tidigare. Och faktiskt så är det också ofta de träningspassen när jag lägger ner mina krav på marken och fullständigt skiter i dem.
Dooley´s verkar ha fått mycket lättare att tröttna på träning nu för tiden. Men jag tror att det ligger mycket i mig också. Jag har inte tålamod för att fila på detaljer trots att jag alltid vill att allt ska bli så himla perfekt. Faktum är ju nu att det blir perfekt när jag struntar i att det ska vara perfekt.
Publicerat av Maria den 31 oktober, 2010
https://doolon.wordpress.com/2010/10/31/sparfralst-traningsgladje-och-perfektion/
Tror det kanske får bli ett spår idag. Har varit sugen på det hela veckan sedan vi spårade i lördags. Nu när jag väl har tid innan det är mörkt ute så är jag inte riktigt lika sugen längre. Men ändå lite.
Spåret i lördags var verkligen jätteroligt! Jag kände när jag gick ut och skulle lägga det att det kanske kunde bli lite för svårt, att det var väldigt blött och snårigt där jag tänkt lägga det. Men jag kände att jag kör på ändå.
Jag tog med mig Smira och band upp henne medan jag la det. Vilket jag brukar göra om jag lägger så att jag kan se henne hela tiden. När jag vändar ut från spåret för att gå tillbaka så ser jag hur hon kommer springandes mot mig. ”Sablar!” Tänker jag. Hon hade klurat sig ut ur selen och tänkte väl ungefär ”Varför ska jag sitta här borta när du går runt där borta?”.
Hon sprang dock 1-2 meter bredvid spåret så jag tänkte att jag låter det ligga lite längre och går det så går det. Jag ville testa helt enkelt.
Så efter dryga två timmar tog jag med mig Dooley´s och gick det. Hon plockade upp det jättesnabbt! I början var hon lite svajjig emellanåt, dock inte åt den sidan som Smira sprang på. Det hållet gick hon mot två gånger men vände väldigt fort.
När jag tyckte att hon svajjade ut sig lite väl mycket så stannade jag bara och då kändes det som att hon tog sig rätt snabbare än vad hon hade gjort om jag inte på något sätt hade ”markerat” alls. Om det är rätt att göra så, enligt träningsmetoder för spår, ja det har jag ingen aning om!
Efter hennes utsvänvningar så gick hon så himla bra! Min kanonhund!
I slutet låg hennes favoritmarsvin och det var party!
Hon började dock att dra ut stoppningen ur den lilla grisen. Jag stoppade in den igen och hon fick sitt gosedjur. Hon sprang några rundor och la sig och började tömma den lilla grisen på nytt. Jag stoppade in och ja så fortsatte det. Sen dränkte hon stackaren i en vattenpöl så nu har han leget på torkning och jag tänkte ta och sy ihop honom och sen kanske han kan få sig en tvätt också. Han klassar inte riktigt in som världens fräschaste marsvin just nu ;).
Publicerat av Maria den 30 oktober, 2010
https://doolon.wordpress.com/2010/10/30/spar-och-marsvin/
Dixi a.k.a. Unghästen är här i helgen. Innan var det Ardennervalpen men med sina nu tio månader på nacken så passar nog unghäst bättre.
Vi sysselsatte oss med ett spår tidigare idag. Jag tog med mig Dooley´s, band fast henne och la sedan spåret på en 25-30 meter, inget märkvärdigt alltså.
När jag kom tillbaka så ville Dooley´s direkt flyga bort mot spåret.
”Ja matte! Du har lagt ett spår till mig! Tjoho!”
Stackaren fick nöja sig med att lattja i skogen, men jag tror inte att hon var allt för missnöjd ändå.
Spåret gick väl, ja, jag vet inte. Jag har aldrig spårat med henne förr så jag vet inte var hon ligger till riktigt i vanliga fall. Jag tror att hon brukar fixa det hyfsat.
Nu var jag lite elak och la det där det låg en massa grenar över hela tiden, men sen är ju inte alltid smart mitt mellannamn.
De första meterna gick hon jättefint! Sen tappade hon bort sig lite och sen försvann hon liksom ;). Hon skulle tugga på grenar och lyssna på ljud. Men när jag visade på henne igen så försökte hon ändå i några sekunder i alla fall.
Jag klantade mig lite till och snurrade in linan i grenarna men de sista meterna tog hon ändå fint!
Hon fattade inte riktigt vad leksaken gjorde där i slutet utan skulle fortsätta efter.
Sen lekte vi med slutleksaken och när jag råkade kasta in den bland träd och buskar där den först flög upp i luften så att hon inte såg vart den tog vägen, så visade det sig att hon är en fantastisk uppletarjycke när hon sprang in och letade upp den under snår när jag inte hittade den.
Så det sysselsatte vi oss lite med sen. Hon har en otrolig uthållighet! Den lilla hjärnan är bara tio månader och terrängen var svår men hon var helt fantastisk!
Sen gick hon och la sig i en vattenpöl, kissade i en vattenpöl och sen gick jag upp med henne till den blöta torven. Hehe.
Vid ett tillfälle tänkte jag att jag skulle gömma mig för henne när hon gick in på stigen. Jag ropade på henne, inget hände, jag ropade igen. Jag ser mellan träden att hon står och viftar på svansen.
Vad har hon nu hittat? – tänker jag.
Går fram till henne, och jodå! Bajs! Jättegott!
Jag vet inte riktigt vad som hände med den här bilden :D
Publicerat av Maria den 9 oktober, 2010
https://doolon.wordpress.com/2010/10/09/unghasten/
Dooley´s har tränat uppletande idag.
Meningen var att vi skulle spåra. Jag och Smira strosade runt i närmare en timme för att hitta ett lämpligt ställe att lägga ett spår på, men lyckades inte.
Jag ville ha lövskog, inte så mycket grejs på marken, men inte för lite. Och gärna lite fuktigt.
Fukten var ju inga problem, det är fuktigt på många ställen i skogen.
Lövskog lyckades jag också hitta en del av, men överallt var det högt gräs/höga växter på marken. Jag tror att det skulle försvåra det, kanske lite för mycket.
Jag vill gärna göra det enkelt då hon ju inte är så van.
Tänkte att jag kanske kunde sträcka mig till att byta skogstyp men jag hittade ändå inget lämpligt. Täta skogar med massa snår och grejer.
Uppletande har hon lite mer rutin i, så det gör inget att det blir i svårare terräng. Vi körde på högt gräs.
Jag tog med mig tre saker ut. Favorit marsvinet (gosedjur), en disksvamp och en pannborste till häst.
Jag började enkelt. Satte henne, stoppade in svampen och borsten innanför tröjan och tog marsvinet i handen. Gick ut en bit, lattjade med marsvinet i luften och sen släppte jag ner det på marken och gick tillbaka och skickade henne. Inga problem.
Nästa gång gjorde jag likadant med svampen, inte några problem där heller.
Gjorde om det en gång till med borsten. Det gick lika bra det.
Jag vallade sedan upp en ruta och släppte (inte jättediskret) ner marsvinet i den. Skickade henne och det gick bra. Placerade sedan ut svampen, inte det heller så jättediskret, det gick också bra.
Efter det la jag ut både marsvinet och svampen.
Skickade henne och hon plockade in marsvinet.
Skickade henne igen och då krånglade det lite, hon skulle ta marsvinet som låg på marken bredvid.
Satte henne lite närmare och skickade igen, då sprang hon bara fram till kanten och när jag skulle plocka in henne så var hon på väg ut med min hjälp. Jag tog dock in henne och gjorde ett nytt skick precis i början av rutan.
Jag vill inte att hon ska vara så mycket på att hon letar med min hjälp, utan hon ska sköta sig självständigt, därför valde jag att ändå bryta henne fastän hon var på väg ut med mig.
Det sista skicket som var vid början av rutan gick bra!
Alltså behöver vi träna på att hon ska veta att det finns något att leta efter trots att jag inte har varit iväg innan jag skickar henne. Tror inte det kommer bli några problem.
Och att jag kommer ihåg ungefär var rutan är gjord.
Hon har förövrigt väldgt bra fart! Förutom de gånger då det krånglade lite.
Publicerat av Maria den 31 augusti, 2010
https://doolon.wordpress.com/2010/08/31/uppletande/
Spårade med Dooley´s igår, vi har inte gjort det på år och dar. Men gud så bra det gick! Jag är riktigt förvånad, vi var liksom inte så speciellt bra innan heller.
Jag gjorde en fin miss när jag la det, för helt plötsligt kom där vatten, men jag valde att gå lite åt sidan och gå över där vattnet hade tagit slut och det bara var som ett dike. Och kände väl att, fixar hon det så jäklar i havet(!) och gör hon inte det så vad gör det liksom?
Men hon tog i alla fall upp spåret jättebra redan i början, hon visste precis vad det var vi sysslade med. Och när vi kom fram till vattnet så syntes det verkligen att hon koncentrerade sig för att lukta rätt, och hon svängde av! Kanske ganska enkelt egentligen med tanke på att det enda andra alternativet var rakt ut i vattnet.
Sen hjälpte jag henne på det över då jag faktiskt tror att jag hade tagit ett litet hopp, vilket ju inte är lätt för henne att förstå. Och sen vet jag faktiskt inte om hon var i spåret eller bredvid då jag inte kom ihåg var jag hade gått.
Dock svajade hon lite mer än vad hon gjorde i början.
Jätteduktig vovve! Jag måste bli bättre..
Idag blir det nog inte så många knop gjorda dock. Jag är hundvakt åt systers hundar och sen ska jag med henne till stallet och efter det blir det nog ännu mera pluggande innan jag åker hem.
Dixi känns förresten inte lika enorm hela tiden nu längre, dock känns Dooley´s väldigt liten när jag kommer hem :).
Idag har Dixan mest roat sig med att sno åt sig dippen när jag var på toaletten, försökt äta ben som hon hittade på gräsmattan, förundrats över en humla, försökt släpa med sig den längsta pinnen hon kunde hitta och naggat mig i låren. Livet är kalaskul när man är valp! :).
Publicerat av Maria den 19 maj, 2010
https://doolon.wordpress.com/2010/05/19/sparning/
doolon.wordpress.com 