Då och då beklagar jag för mig själv, och andra, att Dooley´s har gått upp lite i vikt, hon är ju inte tjock egentligen men hon kunde gott och väl vara lite, lite mindre. Men, ser ni! Idag mötte jag en dam på en promenad och följande samtal utspelade sig:
Damen: Nä, men oj så fin!
Jag: Hehe jaaa
Damen: Får jag klappa?!
Jag: Jaaadåå!
Damen: Vad heter hon?
Jag: Hon heter Dooley´s
Damen: Doris?
Jag: Nä, Dooley´s, med l
Damen: Jaha! Dooley! Åh, Dooley.. ja.. så fin du är!
Damen: Men hon kan inte vara så gammal, hon är ju så slank och fin!
Jag: Hon är åtta år
Damen (med typ de största ögonen jag har sett på länge): ÅTTA ÅR? Men oj, men hon är ju så slank och fin och hon är ju INTE TJOCK?!
Hahahaha. Damen var jättetrevlig och berömde även Dooleys väldigt mjuka päls och lugn.. (hehehe, nä, jag skryter aldrig! ;))
Okej, den här bilden är ju faktiskt lite, lite läskig.
doolon.wordpress.com 